Charlotte Beijer

När kroppen inte vill vara med

Idag ringde klockan vid 05:10 och jag gick upp och kände mig väldigt pigg och glad. Att det var mer snö än igår utomhus gjorde morgonen bara mer positiv. Jag gjorde mig iordning och åkte till studion för att hålla i mitt bootcamp samt PT-kunder efteråt.

När jag var klar på studion var det dags för det jobb jag hade planerat in för resten av dagen. Trots nerdränkt av x antal bilar på Stockholms gator på vägen hem, var jag fortfarande på bra humör. Klart jag svär och mumlar när jag väl får snöslask på mig, men sen är den känslan som bortblåst.

Väl hemma gjorde jag iordning lite mat och börjar gå igenom dagens lista. Medan jag åt och jobbade fick jag magkatarrkänslor. NEEEEEJ, jag la undan jobbet på en gång. Om jag hade fortsatt att pressa mig själv där hade det slutat med sju timmars magknip och spya. Jag gick till sängen, andades och försökte hitta ett lugn. Nu ligger jag kvar här. Jag känner mig bättre, men vet inte om det är hjärnan eller magen som inbillar mig det. Det jag vet är att det är sjukt jobbigt att känna sig pigg, men att kroppen skriker nej. Det jag också vet är att det är inte värt att pressa sig själv om det i efterhand resulterar till en natt med magknip och ett joggingpass fram och tillbaka till toaletten som därefter leder till en onsdag utan energi.

Ibland är det bra att stanna upp och förstå vad konsekvenserna kan bli över ens handlingar. Att tänka några steg längre fram är inte så tokigt. Nu i skrivande stund känns allt så mycket bättre, och jag hoppas att det håller i sig.

Se så glad jag var där på bilden. Det beror på att jag hade precis ätit en bättre frukost med Marie. Då kan man inget annat än att vara glad, såklart! Vädret var inget att klaga på heller. Se, livet är ganska bra trots allt.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.