Ibland är det så lätt att glömma vad man egentligen vill, eller hur? Det är så lätt att komma in på helt andra spår än vad man egentligen hade tänkt. Det är så lätt att lyssna på andras åsikter. Vissa gånger har man inget val än att just ta en annan väg, men för det får man inte glömma vad man vill. Saker och ting får gärna gå långsamt för min del så länge mitt fokus fortfarande ligger på själva målet. Hellre sakta, men säkert i rätt riktning.
Samma sak med killar. Man vet vad man vill ha, men ibland är man inte tålmodig nog, och går en annan väg eftersom att i den stunden kändes det bra. Efter ett tag inser man att man gått på en nitlott (men en erfarenhet rikare). I grund och botten visste man nog om det, men ville inte se det just då. Det kan också vara så att man får det man vill ha och inser efter ett tag att det var fel. Då får man gå tillbaka till sig själv och känna efter och göra om.
Det som är skönt är att man oftast vaknar upp och känner efter vad hjärtat och magen egentligen känner och vill. I slutänden tror jag på att man ska lyssna på vad både hjärta och mage har att säga.