Att unna sig. Det är någonting många är väldigt bra på, så bra att ordet missbrukas allt för ofta. Idag unnade jag mig fyra nya dricksglas från Svenskt Tenn samt en marmorbricka som jag kan ha på matbordet med basilika, olivolja, salt och peppar på. Tror det kan bli väldigt fint.
Varför unnade jag mig idag? Måste man ha en förklaring? Eller unnade jag mig ens? Jag kanske bara ville ha dessa ting då jag älskar porslin och marmor. Det händer att det slinker ur en att "jag unnar mig det här" för att det ska låta som en bra bortförklaring när en äter exempelvis fem chokladbitar. Unna hit och unna dit, stå för det du gillar, och unna dig något fantastiskt när du är värd det. Eller vad säger du?